Jag har hittat en grym frisör i Åkersberga

Härom helgen hade min vanliga frisör oväntat stängt på grund av en resa. Men i stället för kris fann jag lyckan i Åkersberga!

Det kunde verkligen ha slutat i total katastrof. I helgen var jag bjuden till min kompis Jossan på fest. Jossan fyllde trettio och vi har känt varann sen vi var små. Hon är en av mina bästa vänner och jag såg verkligen fram emot att fira henne långt in på småtimmarna. Och självklart tänkte jag göra det i en sprillans ny finklänning och med en ny het frisyr.

Klänningen var redan fixad. Från Skindeep så klart. Småsnål som jag är hade jag dock väntat i två månader sedan mitt förra frisörbesök, och jag såg ut som en sopkvast i håret. Min vanliga frisör här i Täby är helt okej, men när hon klipper mig så brukar det se fint ut några dagar och sedan börjar förfallet. Dock tänkte jag min vana trogen att det säkert kommer att bli jättebra, jag går till henne och fixar frissan på morgonen innan festen så kommer jag att se flawless ut, i alla fall fram till på småtimmarna. Så får jag väl Askungeskynda mig hem om det skulle börja trassla till sig.

Frisör klipper hår

Mörka moln på festhimlen

På festdagens morgon ringer jag min frisör Helen för att boka en tid. Signal efter signal tonar ut och jag får efter en stund en vag känsla av att något inte är som det ska. Hade inte Helen sagt något om semester förra gången jag var där? Något om att resa länge i Asien och besöka en massa intressanta platser med sin pojkvän? Ska jag vara helt ärlig brukar jag faktiskt zona ut en aning när jag sitter i frisörstolen hos Helen. Hennes ordmassor tar liksom aldrig slut och det är sällan det hon säger har någon djupare innebörd som tål att tänkas på eller ens kräver ett svar. Jo, men fan, visst sa hon att hon skulle iväg?

Jag la på luren och kastade mig på cykeln. På fem minuter var jag nere hos Helen, och visst, på salongens dörr satt en skylt som med stora snirkliga bokstäver förklarade att salongen var stängd en och en halv månad framåt. Det svartnade för ögonen...

Räddningen i Åkersberga

När jag kom till sans igen satt jag hemma framför datorn och panikgooglade efter frisörer i hela Storstockholm. Men nånstans inom mig visste jag så klart att det var kört. Att få tag i en ledig frisör en lördagsförmiddag strax efter löning är som att försöka hitta billiga skor på NK. Det är INGEN IDÈ, skrek en röst i mitt huvud. Ring Jossan och säg att du blivit magsjuk!

Att gå på festen med den frisyr som för tillfället prydde mitt huvud var inte att tänka på, tanken var bara skrattretande. Hellre ljuga för min bästa kompis på hennes trettioårsdag och dra täcket över huvudet tills Helen kom tillbaka från sin jävla Asientripp. Jag var på vippen att börja gråta. Med ett darrigt pekfinger slog jag in det sista nummer jag inte prövat. De gick till en frisör i Åkersberga.

- Hej och välkommen, sa en glad och trevlig röst. Vill du boka tid?

Jag förklarade mitt ärende med gråten i halsen och var beredd på att rösten, spelat beklagande, skulle förklara att det tyvärr var fullsatt hela dagen, men i stället hörde jag i luren:

- Absolut, jag har en tid nu om en timme om det passar bra?

- Passar bra? skrek jag. Du har räddat mitt liv!

Jag blir klippt av ett geni

Jag kastade mig ner till stationen och hoppade på Roslagsbanan till Åkersberga. När jag kom fram till salongen möttes jag av världens gulligaste tjej som var hur trevlig som helst. Hon kändes proffsig redan från första bemötandet och när hon var klar och jag synade mig i spegeln tappade jag nästan hakan. Det jag såg överträffade alla mina förväntningar. Det var jag, men jag var snyggare än nånsin!

Den här tjejen var ett geni, och särskilt dyrt var det inte heller. Gissa om hon fick dricks, och jag fick även hennes direktnummer om det skulle krisa någon mer gång. - Det behöver inte vara kris för att jag ska ringa dig nästa gång, försäkrade jag. Du är min nya frisör!

Hur festen blev? Världens roligaste såklart. Och festens drottningar, det var jag och Jossan!

8 okt 2019