Tappat bort hemnycklarna

Jag har ofta skrattat åt mina väninnors olika historier kring deras festkvällar. Tro mig – en del kvällar har slutat i kaos och utan att nämna några namn och alltför smaskiga detaljer så kan jag hinta om avbrutna taxiresor som en följd av illamående, uppvaknanden i helt fel sängar samt sena besök på akuten efter alltför vilda danser på diverse bord. Galet – och mycket roligt. Roligt eftersom jag själv varit ganska förskonad från att hamna i händelsernas centrum. Jag har nämligen alltid haft viss kontroll och inte tappat fotfästet på samma sätt som mina kompisar. Tack och lov.

Men nu är frågan om jag inte kommer att vara den person som det talas om för en tid framöver. Varför? Jo, för att jag i helgen var ute och gjorde Stureplan. Det var hur längesedan som helst jag var där och jag antar att det var därför som jag stannade till stängning. Vi hade så jäkla kul; dansade, drack shots, flirtade – ja, det vanliga helt enkelt. Jag kände mig som en pigg artonåring igen och wow alltså.

Jag satte mig i taxin och taket bara snurrade. Taxichauffören fick hjälpa mig ut och leda mig till porten. Han var jättegullig och frågade om han skulle stanna till dess att jag kommit in. Det var nog tur, för anledningen till att jag kommer att var i centrum för skvallret framöver var att jag, helt enkelt, inte kom in. Jag hade tappat bort mina hemnycklar! Jag stod där och fumlade i fickorna, tömde handväskan på asfalten och finkammade allt som låg däri. Läppstift, handkräm, smink, kondomer (pinsamt nog) och tamponger, men inga nycklar. Jag vet inte hur de lyckats försvinna och jag är ju säker på att jag hade dem med mig ut på krogen. Förmodligen så la jag dem på bordet på McDonalds då vi tog en stödburgare (ja, jag fuskade även med kosten...).

Jaja, taxichauffören stannade hos mig och han hjälpte mig även att komma i kontakt med en låssmed. Stackars kille. Han fick alltså rycka ut mitt i natten för att hjälpa mig att komma in genom dörren. Det bästa var att det inte kostade så himla mycket – jag trodde att en låssmed som tvingas till en akututryckning skulle kosta extremt mycket pengar; men det här priset var klart rimligt. Taxichauffören och låssmeden fick sig i alla fall ett gott skratt åt mig då jag ragglade in, sa hejdå och stupade i säng.  Jag får bjuda på det. Och: jag minns varför jag inte går på Stureplan lika frekvent längre. Den huvudvärk jag hade under söndagen var monumental och låg på en helt annan nivå än vad jag tidigare känt. Usch, nu blir det lugnt ett tag framöver.

11 sep 2017